Pages Menu
RssFacebook
Categories Menu

Posted by on Dec 12, 2015 in Gästbloggare | 0 comments

SOLIDARITET, RESPEKT OCH EMPATI – Micke Svennerbrandt (Rädda Barnens Musikprojekt)

SOLIDARITET, RESPEKT OCH EMPATI – Micke Svennerbrandt (Rädda Barnens Musikprojekt)

SOLIDARITET, RESPEKT OCH EMPATI
Den dynamik och kraft som uppstår och frisgörs i kreativa läroprocesser går aldrig att förutse när den kommer. Speciellt tufft, svårt och utmanande blir det när gäller att möta de unga människorna som på olika sätt inte blivit ”godkända”. I det här sammanhanget gäller de så mycket mer än att bara bli godkänd i vissa skolämnen. Stämpeln icke godkänd gäller på alla nivåer. Mänskliga, sociala och emotionella. Stämplar och domar från vuxenvärlden och tidigare skolgång. Inte ens elevernas känslor var och är godkända. En tung och tuff börda att bära på för unga människor. Att sätta igång en mindre utbildnings och livsresa med de förutsättningarna gör att det ställs stora krav på pedagogerna som jobbar processinriktat. Fingertoppskänsla, lyhördhet, stor improvisationsförmåga och att förstå att allt inte är vad det ser ut att vara är några viktiga egenskaper som krävs för att kunna jobba i en kreativ läroprocess med den här målgruppen. Första intrycket gäller brukar det heta i beskrivningar om möten mellan människor. Generellt sett gäller detta inte eleverna som gått L3 Programmet Musik (f.d. Rädda Barnens Musikprojekt). Kombinationen ”negativ identitet”, sårbarhet och rädsla är egenskaper som många av ungdomarna har med sig vid den första kontakten med personalen. En kontakt som brukar ske i form av ett studiebesök där man bekantar sig med personalen och lokalerna. Självklart finns en dos av lite nervositet med i bilden också. Vid de här samtalen brukar det vara som att pedagogerna fick möta en högtalare utan mellanregister. Elevernas beskrivningar av sig själva handlade allt för ofta om ytterligheter. Antingen beskrev de sig själva som fullständigt värdelösa eller att de var bäst i hela världen. Ibland hände det att de använde en osynlig palett med önsketänkandets olika färger och nyanser när de beskrev sig själva. Det är stor skillnad mellan önsketänkande och framtidsplaner. De önsketänkande eleverna hade hittat en överlevnadsstrategi genom att skapa en fantasivärld. En strategi som är starkt förknippad med obehagliga upplevelser som de bär på. Så pass obehagliga och svåra trauman att de skapat en egen bubbla full av fantasi och syre i form av önsketänkande. Alla de här mänskliga ingredienserna har visat sig vara fantastiska och goda tillgångar i den processinriktade utbildningen. Kraftfullt och bra bränsle i en dynamisk upptäcktsresa. En upptäcktsresa där både individer och grupp utvecklas samtidigt. Eftersom det destruktiva och kreativa är närbesläktat går det att förvandla det destruktiva till något kreativt. Önsketänkandet från fantasivärlden är också ett bra verktyg och medel som man i sann innovativförmåga och uppfinningsrikedom förvandlar till något ”estetiskt”. Effekten och resultatet av att de enskilda individernas tidigare upplevelser, erfarenheter och egenskaper blev och blir förbluffande . På något magiskt spännande och mystiskt sätt skapas goda saker. ”Godsaker” som gynnar gruppen. Varje elev är unik och varje grupp är unik och originell. Fantastiska bedrifter utförs när eleverna använder sina egna verktyg och redskap för att kunna designa en bättre tillvaro. Verktyg och redskap som tidigare använts som skydd, vapen och försvarsmekanismer. Istället för att försvara blir det förklara. Att vara förberedd på det oförberedda och låta processen leva sitt eget liv är till en början väldigt skrämmande för eleverna. Absoluta förutsättningar för att en kreativ process med en sårbar elevgrupp ska fungera är att pedagogerna från vuxenvärldens håll gjort ett bra jobb genom att skapa tillit, trygghet och en god psykosocial miljö. De konkreta ”godsakerna” som uppstår i kombinationen kreativ process och tilltufsade elever är: Solidaritet, empati och respekt. Det händer gång på gång att dessa goda mänskliga egenskaper uppstår. Med all säkerhet har det med den hemlika icke traditionella skolmiljön och familjekänslan som utvecklas och uppstår, att göra.

Micke Svennerbrandt (Rädda Barnens Musikprojekt)

 

Post a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *