Pages Menu
Categories Menu

Posted by on Sep 24, 2015 in Gästbloggare | 0 comments

ALLA BARNS RÄTT TILL SKOLGÅNG – Micke Svennerbrandt

ALLA BARNS RÄTT TILL SKOLGÅNG – Micke Svennerbrandt

Att på ett systematiskt och nästan organiserat sätt undanhålla utsatta barn och ungdomar utbildningsplatser är inte något ovanligt. Snarare mer en regel än ett undantag. Gång på gång kommer det rapporter från hela landet att unga människor nekas en skolgång som de har rätt till. En skolgång som ska utgå ifrån den enskilde elevens förmåga och kapacitet. Istället försöker ett föråldrat och otidsenligt system envist och bestämt att tvinga barn och ungdomar in i något som istället för att utbilda dem ger dem skador. Skador som påverkar inte bara individerna utan deras familjer också. Många barn i behov får inte den utbildning de har rätt till. En kategori elever som är särskilt hårt drabbad är eleverna med neuropsykiatriska funktionshinder (npf). I den gruppen hittar man det som även kallas för diagnoser. Exempelvis ADHD, Autism, Aspergers, ADD och Tourettes syndrom. Viktiga och nödvändiga stöd för den här gruppen elever har varit de s.k. tilläggsbeloppen och resursskolor. Tilläggsbelopp är en summa pengar som kan tilldelas för elever som har särskilda behov. Monopol på tolkningen av särskilda behov ligger hos rektorerna på de olika skolorna i landet. Ett ansvar som bevisligen inte många rektorer klarar av. Det är kommunerna som ansvarar för fördelningen av tilläggsbeloppen. Oavsett om det är en kommunal eller en friskola. Trots intyg från BUP, läkare, psykologer etc. så är det inte många som får ta del av tilläggsbeloppet. Det verkar vara viktigare att se till att en budget hålls än att lagstadgade rättigheter tillgodoses. Myndighetsutövning, härskartekniker, arrogans, okunskap och inkompetens är vad föräldrar till npf barn bemöts av. Det här är en skamfläck för ett land som vill kalla sig för en välfärdsstat. Den skolpolitik som förts de senaste åren har totalt glömt bort att skola har med växande, pedagogik, metodik och unga människor att göra. Istället har man skapat en byråkrati och administration som för varje ny ”papperspålaga” objektifierar unga

människor ännu mer. Elevernas familjer blir också drabbade av ett godtyckligt maktmissbruk och blir på så sätt också objektifierade. Föräldrar till npf barn har av kärlek till sina barn enorma kunskaper om neuropsykiatriska funktionshinder. Många gånger större och bredare kunskaper än vad expertisen har. I ett enda slag drabbas både den enskilde individen och hela familjer. Hur kan ett system få fortsätta existera när så många medborgare blir kränkta och illa behandlade? Hur länge kan starka kompetenta och välutbildade föräldrar acceptera ett system som är mer eller mindre människofientligt och destruktivt? Ett system som saknar både känsla och förnuft. Samhällsekonomisk katastrof och känslomässig härdsmälta. En kategori av barn i behov är de som är nyanlända i landet. När det gäller den gruppen pratar man om att de ska bemötas på ett holistiskt sätt, d.v.s. med ett helhetsperspektiv. Det helhetsperspektivet bör ju gälla alla barn i behov. Barn som har särskilda behov är ju också att betrakta som nyanlända. Nyanlända varje dag. Det finns så mycket som händer från den ena dagen till den andra när det gäller npf barnen och andra barn som har andra förutsättningar än vad normen säger. Så pass omtumlande och oförutsedda saker att de måste betraktas som nyanlända, varje dag. Begreppet inkludering har gett huvudmännen runt om i landet en anledning till att stänga de resurskolor som varit en bra möjlighet för barn i behov av en annan skolgång. Att konstant tolka regler och lagar så att det gynnar den egna ekonomin har varit huvudrubriken för många skolledare. Tolkningen av inkludering har på inga sättet gynnat de utsatta barnen. Tvärtom. Inkludering är inte en geografisk företeelse så som den bedrivs nu. Geografisk i den bemärkelsen att alla, oavsett behov, ska vara i samma klassrum. En viktig tolkning av inkludering är att man är inkluderad med sig själv. Många elever har ingen som helst möjlighet att koncentrera sig eller att överhuvudtaget kunna fokusera på att ta in kunskap när man befinner sig i en miljö som sänker dem och kanske i många fall stärker symtomen på ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Inkludering betyder också att fungera. Barns rätt till skolgång med utgångspunkt ifrån deras förmåga måste tillgodoses NU!

 

 

 

Post a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *