Pages Menu
Categories Menu

Posted by on Jun 27, 2015 in Skolvägrare | 0 comments

Micke Svennerbrandt – Hemmasittare

Micke Svennerbrandt – Hemmasittare

HEMMASITTARE
Det finns en grupp barn och ungdomar som i Sverige kallas för hemmasittare. Vad de alla har gemensamt är att de inte går i skolan fast de borde göra det. Den största orsaken till att de här barnen och ungdomarna inte går i skolan är att skolan inte kan tillgodose deras behov. Behov som skolan enligt skollagen ska stå för. Hemmasittarna i Sverige är väldigt många och är ett välkänt begrepp i skolvärlden. Det finns uppgifter om att de är så många som 80 000. Trots att det finns en skollag så bryts den gång på gång utan påföljd för skolor, huvudmän och anordnare av utbildningar. Helt obegripligt att man kan bryta mot lagar utan påföljd. Det finns många olika orsaker till varför hemmasittarna inte kan gå i en vanlig traditionell skola. En del är särbegåvade, några har neuropsykiatriska funktionshinder, många har allergier, barnreumatism o.s.v. Alla de här barnen och ungdomarna håller sig från skolan eftersom inte skolan lever upp till sin plikt och skyldighet. Plikt och skyldighet som innebär att man ska se till att fysisk miljö, psykosocial miljö och kompetenta pedagoger ska finnas på plats. Den här skyldigheten ligger till 100% på skolans ansvarsområde. Trots det så finns det en kategori vuxna människor som representerar skolvärlden som i ett regressivt beteende uppför sig som barn i en sandlåda. Där man använder sig av mänsklighetens värsta avarter i en grym destruktiv och ondskefull pytt i panna när en del föräldrar hävdar och kräver sina medborgerliga rättigheter. Rätten till utbildning för sina barn med utgångspunkt ifrån deras förmåga och förutsättningar. Många, många berättelser vittnar om fasansfulla och direkta övergrepp från systemstörda och känslokalla skolledare. Förutom ett helt kluster av olika härskartekniker så blir föräldrar bemöta med den ultimata och mest primitiva sandlådemetoden: The blame game. Man lägger helt enkelt ansvaret på föräldrarna och skyller på dem. Med all säkerhet på ett raffinerat och manipulerande sätt. Denna företeelse är väldigt vanlig i hela landet. Men en liten mikroskopisk tröst är att the blame game genomsyrar skolvärlden på alla nivåer. Här finns ingen ödmjukhet och pudlar det är inget annat än fyrbenta djur som säger vov. En attityd och inställning som säkert har bidragit till att det finns en kategori hemmasittare som helt enkelt inte vill vara i en fyrkantig, teknokratisk och människofientlig miljö. För lärandet och kunskapsintaget finns det många fler möjligheter och options idag än vad som fanns förr. Skolan har länge haft monopol på kunskapsförmedling och lärande. Det har man inte längre. Trots det så ger skolan sken av att man är den enda sanningen och den enda möjligheten för att kunna forma unga människors liv och framtid. Kombinera skolans otidsenliga och omoderna sätt att förmedla kunskap med en gigantisk framtida lärarbrist och vi har en fullständig katastrof framför oss. Om inte förhållningssättet och människosynen i skolvärlden förändras kommer det aldrig att bli några förbättrade skolresultat från elevernas sida. Den synen som genomsyrar skolvärlden tillhör en svunnen epok som stavas industrisamhället. Där man producerar varor och man pratar produkter. Det är kanske därifrån det horribla uttrycket ”svag elev” uppkommit. En produkt som inte håller måttet. Det är direkt samhällsfarligt att ha en så snäv och destruktiv människosyn. Idag måste vi se och ta tillvara på kunskap och kompetenser som finns bland de barn som tidigare betraktats som udda, annorlunda och t.o.m. icke utbildningsbara. Ett felkonstruerat och ålderdomligt system som satt skygglappar på skolledare, makthavare, politiker och pedagoger gör att skolan och världen utanför inte är i synk med varandra. Egentligen är det ju inte fel på hemmasittarna. Det är ju snarare ett friskhetstecken att man markerar att man vill vara en del av den tidsanda man lever i. Överdrift kanske, men skolsituationen handlar om helt andra saker än höjda lärarlöner och fler vuxna i skolan. Viljan att möta unga människor där de verkligen befinner sig är grunden till allt lärande och pedagogisk verksamhet. Finns viljan då hittar man också möjligheterna.

Micke Svennerbrandt

 

Post a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *