Pages Menu
Categories Menu

Posted by on Jan 22, 2013 in Kloka ord | 2 comments

Hur ska vi lära våra barn EMPATI?

Hur ska vi lära våra barn EMPATI?

Empati är något som vi inte föds med, utan något som vi måste lära oss  i uppväxten. Många barn lär sig empati genom att få ha ett eller flera husdjur ,men det är också många som inte har den möjligheten pga olika orsaker. Då kan det vara bra att få lära sig medkänsla genom böcker och sagor som handlar om just djur och som barn har lätt att ta till sig och tycka om. Vi kallar det Empatisagor.

Sagan om Sigge nöjd

Det var en tidig morgon i maj. Solen sken och värmde upp de sista snöfläckarna som

snabbt rann ut i små floder, ned i det redan vattenfyllda diket. Där, långt in i den mörka skogen, under den stora granen, satt Sigge Nöjd. Han bor där.

Han kallades Sigge Nöjd bara för att han alltid var så nöjd med allt. Inte ens när vattnet i diket halverades på grund av för lite regn, klagade han.

Sigge Nöjd bara satt där och var nöjd och belåten för att solen värmde honom.

Han är av grodsläktet och väldigt stor och ståtlig. Ibland brukade han kväka ut sin lycka så att det ekade över hela skogen. Han var glad över att bara finnas till.

Några gånger om dagen lämnade han sitt bo för att ta sig en simtur i diket och äta något riktigt gott. Äta var något bland det bästa Sigge visste och det kunde man ju se. Det var ju därför han var så stor och vacker.

Just i dag kände han sig extra nöjd och tog ett jättehopp ned i det ljumma vattnet. Det

plaskade så högt att fåglarnas sång tystnade för en stund. Han simmade lugnt med långa simtag och svalde det som fanns att äta.

Plötsligt blev det alldeles svart och en stor skugga täckte en bra bit av diket. Sigge Nöjd blev så rädd att han inte kom sig för att ens försöka simma därifrån. Hjärtat slog allt snabbare och han kände en hand som höll honom hårt.

En pojke hade fångat Sigge Nöjd och lade ner honom i en hink med lite vatten som bara täckte hans fötter. Han försökte hoppa ur men pojken lade ett lock över hinken och band sedan fast den bak på cykeln och gav sig av. Det skakade och gnisslade. Sigge kastades fram och tillbaka mot hinkens väggar. det värkte i hans kropp.

Nu var inte Sigge Nöjd, nöjd längre. Han kände sig väldigt trött och började bli uttorkad på ryggen,och fick han inte blöta sin kropp då och då, kunde han faktiskt dö.

plötsligt brakade det till och pojken föll av cykeln med en väldig duns. Sigge Nöjd flög ur hinken och landade på en stor tuva. Där låg han nu, uttorkad och livlös.

 

Pojken letade efter Sigge men såg honom inte bland allt gräs. Till slut gav pojken upp att leta och försvann.

Det började skymma och fortfarande låg Sigge Nöjd där på tuvan, orörlig.

Timmarna gick och Sigge Nöjd vaknade till liv av regndroppar som sköljde av hans

smutsiga kropp. Han kände sig mer och mer pigg allt eftersom regnet föll och han visste precis åt villket håll han skulle. Han hoppade glatt över stenar, stubbar, lingonris och tuvor. Nu kände han igen sig och hoppade ned i sitt dike för att simma sista biten hem.

Äntligen satt han där igen, vid diket under sin stora gran och kväkte. Han klarade sig

denna gång. Sigge Nöjd var nöjd igen.

2 Comments

  1. Bristen på empati genomsyrar tyvärr hela vårt samhälle så det vill till att vi tar i med krafttag för att forma ett samhälle som vi alla kan trivas i.Fin liten saga och ett bra intiativ.

  2. Tack så mycket Gustav! Välkommen till våra bloggar!

Post a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *