Pages Menu
Categories Menu

Posted by on Nov 9, 2012 in Kloka ord | 0 comments

En talande dikt

En talande dikt

Jag är den jag är.

En ofattbar slump, liksom varje slump.

Andra anfäder kunde ju ha varit mina, från ett annat bo kunde jag ha flugit ut.

Under en annan stubbe krupit fram med mitt skal.

I naturens garderob hänger dräkterna på rad. Spindelns, måsens, hasselmusens.

Varje dräkt sitter som gjuten , och bärs snällt och lydigt, tills den slitits ut.

Inte heller jag har valt men jag klagar inte. Jag kunde ha varit någon mycket mindre personlig.

Någon i ett stim, en myrstack, en surrande svärm, en landskapets småsak som rister i vinden.

Någon mindre lyckligt lottad, uppfödd att bli pälsverk, att serveras på kalas, något som simmar i mikroskop. Ett träd som är fjättrat vid marken, då skogsbranden närmar sig. Ett strå som trampas ner av ofattbara händelseförlopp. En stackare vars stjärna har slocknat och istället sprider lycka åt andra.

Och tänk om jag väcker skräck hos folk, eller bara avsmak, eller bara medömkan?

Om jag hade fötts i en annan stam än den rätta och vägarna spärrades för mig?

Ödet har hittills varit mig tämligen bevåget.

Jag kunde ha blivit utan minnet av de goda stunderna. Jag kunde ha berövats lusten att jämföra.

Jag kunde ha varit mig själv – men utan häpnaden, och det skulle ha betytt att jag var någon helt annan.

Szymborska – nobelpriset 1996

Post a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *